julia broman

julia broman

måste skriva till dig, men vet inte riktigt vad jag ska skriva. lärde känna dig i fyran. och vi har så många minnen, du var verkligen min idol när vi va små. jagville vara som dig, ville se ut som dig och vara med dig hela tiden. kommer ihåg de vi har gjort som om det var igår. när vi alltid skulle skriva berättelser, men vi gjorde aldrig klart dom för det enda vi gjorde va att klippa ut bilder på personerna som skulle vara med. och när jag kom till dig och du skulle göra din matteläxa, och du va en av dom bästa i klassen på matte. och jag kommer ihåg att jag va avensjuk på din handstil. och tänk alla handbollsminnen vi har. alla träningar, matcher och cuper. när vi köpte dom oranga kempa skorna. när jag väntade på dig utanför skiljeboskolan när jag hade fått ett sms från dig där det stog att du hade färgat håret kastanjebrunt. och jag stog där och väntade för att få se. och såklart när jag hade sett det så ville jag också färga håret brunt. jag var så avensjuk på hela dig. åh huvudet bara smäller av tankar som jag vill skriva men allt försöker komma ut på en gång. så jag tänker inte skriva mer om minnen för det skulle ta år och dar. men det va verkligen du och jag mot världen. du var min andra halva och jag saknar oss och dig så sjukt jävla mycket. jag vet hur jobbigt du har det nu och jag vill träffa dig nu nu nu. så säg till när du har ork att träffas, okej? ta den tid du behöver. åh gud, måste nog skriva lite mera minnen ändå. när vi fiskade nästan varje gång som vi träffades. och vi fiskade alltid med deg. i den lilla vita burken låg den. och våra 40 mörtar, enögdeoden och blodtor! första gången vi va kommer jag också ihåg. efter en handbolssmtach. när jag åkte med er i bilen hem och vi duschade och sen gjorde massa skojjiga saker! och efter den gången träffades vi bara mer och mer. och tillslut så va vi så tajta att ingen kunde skilja oss åt! minns att varje gång som pappa skulle hämta mig så gick vi ut typ en kvart innan han skullle komma och så¨va vi ute i en timme. bara för att vi skulle få vara med varandra längre. men jag tror att vi va för ofta där ett tag och vi blev som syskon eller nånting för vi började bråka om skitsaker. vi klarade inte av det så det blev ett stort bråk och vi pratade inte på jättelänge. men vi klarade tillslut av alla hinder och vi blev vänner igen. fyfan va jag ångrar det nu, om jag kunde få det ogjort så skulle jag inte tveka en sekund. det jag försöker säga är att, även om vi inte träffas som vi gjorde förut så betyder du otroligt mkt för mig. och jag tänker på dig varje dag. tro mig, det går inte en dag utan att mina tankar landar på dig. jag saknar allt. älskar dig minst lika mycket som första gången vi va och kommer alltid att göra. du är så jävla stark! puss julia, du är grym.