arkiv

söndag 31 maj 2009

vi måste alla gå egenom det någon gång
du var inte först, du vet
om en fågel kan sjunga med en bruten vinge
så kan du lära dig att stå rakt när vinden blåser
löven kanska faller men trädet står kvar
det är bara ett hinder på vägen
du kommer klara det, ge inte upp.
kärlek har fler krokar än ett fiskespö
tro mig det gör ont.
lämna mörkret och gå in i ljuset.
hoppa över kanten och landa i ditt liv.

2 kommentarer:

jonna sa...

erik hassle(k)

Anonym sa...

Född till dikt å poem!!!

Vad jag bryr mig om nu är att se din blick så sårad. När alla löften klingar falskt, nästa gång du lovar någon allt.