arkiv

onsdag 5 augusti 2009

Maria Mena.

Jag har gått runt hela dagen och tänkt.
Jag tror jag har ett problem, jag tror jag tänker för mycket.
Jag har blivit lärd att hålla tillbaka tårarna och dölja dom,
men du har gjort smärta till något jag kan röra.
Jag har gått runt hela dagen och skrattat.
Tänkt att jag skulle må bättre utan dig.
Visst, du är så söt och svår att komma över.
Så jag gråter och folk stannar och kollar.
Men det är okej, låt dom stanna och kolla.
Jag är omtålig, jag är hopplös, jag är inte perfect men jag är fri.

Inga kommentarer:

Vad jag bryr mig om nu är att se din blick så sårad. När alla löften klingar falskt, nästa gång du lovar någon allt.