arkiv

tisdag 22 februari 2011

"Och där ligger hon raklång i sängen. Isolerad från verkligheten. Helt övergiven med ett söndersmulat hjärta. Själen har gett sig iväg, till platsen ingen har kunskap om vart den ligger.

Och så kom gryningen. Och hon blottade sina anskrämliga känslor för första gången. Aldrig någonsin kommer mitt hjärta plågas så igen."
Upplagd av kl.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)
Vad jag bryr mig om nu är att se din blick så sårad. När alla löften klingar falskt, nästa gång du lovar någon allt.