arkiv

söndag 8 augusti 2010

Låt mig känna, jag bryr mig inte om jag delas mitt itu.
Låt mig falla, även om jag slår hårt i marken.
Och om jag - gråter lite, dör lite, så vet jag att jag har levt.

Inga kommentarer:

Vad jag bryr mig om nu är att se din blick så sårad. När alla löften klingar falskt, nästa gång du lovar någon allt.