arkiv

torsdag 5 augusti 2010

NUMB

Jag känner domningar, varenda nerv har förlorat dens känsla.
Ingen luft finns heller kvar i mina lungor, en liten flämtning är allt jag behöver.

Det är motsatsen till kärlek, det förfaller och rostar.
Det är den fula sidan med oss.

Jag darrar och känner mig tom på känslor.
Jag drunknar och ber gud rädda mitt liv.

Jag domnar bort för alla drömmar har förlorat sin betydelse.
En total solförmörkelse och du är skyldig för den.

Det är motsatsen till ljus.
Jag är ugglan om natten.
Så släpp mig fri så jag kan flyga.

Inga kommentarer:

Vad jag bryr mig om nu är att se din blick så sårad. När alla löften klingar falskt, nästa gång du lovar någon allt.